Speglosa

Jag utser med omedelbar verkan invektivet kristenkramare till min nya favoritsmädelse.

Wake Up Call 2011

Beträffande det här så kan jag känna att om det var möjligt att be och fasta för att få bukt på samhällsproblem, så skulle det inte finnas några särsilt besvärande samhällsproblem att ta itu med från början.

Det känns så fånigt att folk efter det här säkerligen kommer klappa sig själva på ryggarna och inbilla sig att dem faktiskt bidragigt med någonting konstruktivt.

Harris och Hitchens på nya äventyr!

Glädjen är total!

I inlägget nedanför kan läsas att jag beställt två böcker, där den ena författats av Christopher Hitchens och den andra av Sam Harris. En gemensam nämnare för dessa två herrar är att dem båda tidigare gått en varsin verbal fäktningsduell mot en rabbin vid namn David Wolpe.

Då jag själv fann stort nöje i båda dessa diskussioner gick jag såklart i taket av glädje när jag fann följande klipp.
Jag kan för den mindre klicksugne förtälja att det är ett videoklipp med en och en halv timmes gemytligt käftsläng kring huruvida det kan finnas ett liv efter detta.

Lektyrskryt!

För några få dagar sedan anlände Christopher Hitchens "Du store Gud, hur religionen förgiftar allt" med posten. Ett oerhört efterlängtat litterärt alster bestående utav 358 sidor intelektuell smädedikt mot högre makter.
Det är den första av två beställda verk. Även den andra boken ("brev till en kristen nation") är ett lektyrsinvektiv mot religiös dumdristighet.

Att jag först nu djupdyker ner i skrifterna från två direkta frontmän för den nya ateismen, kan säkert få mig att upplevas som direkt oinsatt i den hedniska sfären, men så är naturligtvis inte fallet. Jag får dessvärre bara erkänna mig vara på tok för oskolad i det engelska språket för att kunna ta till mig all den kunskapen som dessa herrar förmedlar via diverse föreläsningar och debatter.

Språkbarriären kommer ivägen, något som många gånger irriterat mig så till den milda mån att jag vid ett flertal tillfällen starkt övervägt att rappa till mig själv rakt över ryggslutet med mitt eget armhålshår. Lyckligtvis är det inte i närheten av tillräckligt beväxt för att jag ska kunna löpa linan ut med den idén.

Tillbaka till ämnet. Har än så länge bara hunnit med några fjuttiga inledningssidor i den anländna boken. Och det är inte utan att jag måste ställa mig något frågande till min egen biologilärares insats.
Christopher berättar i sitt inledningskapitel om hur han redan vid nio års ålder förmedlats tillräcklig biologisk kunskap för att förstå att de mänskliga ögonen var anpassade efter naturen och inte vice versa. Vilket vid ett tillfälle föreslogs av Mr's Watts, en tidig lärare till Christopher, som menade att herren varit väldigt förnuftig i sitt val av den botaniska färgläggningen. Grönt var ju i kulörväg det klart bekvämaste valet för det mänskliga ögat att få vila på, tänk om naturen varit lila!, resonerade Mr's Watts.

Och där tar jag tillbaka min nid till min egen biologilärare. Vid närmare eftertanke behöver man nog inte vara särsilt klipsk, ens som nioåring, för att undgå köpet av den argumenationen.

Nåväl, "hur religigionen förgiftar allt" ska bli trevlig att få stifta bekantskap med. Och avslutningsvis måste jag bara tillägga att "en kort utvikning om grisen eller varför himlen avskyr skinka" måste vara den bästa kapiteltitel jag någonsin stött på.


Anekdot ala Tracie

The Atheist Experience heter ett förbannat bra program som man på sena söndagskvällar kan beskåda live via ustream, eller återse här.

En av programmets personligheter är anekdotspillaren Tracie Harris som har för vana att häva ur sig insiktsfulla paralleller och på vederhäftigt maner blotta det humbug som så ofta gömmer sig i religionens rygga.
I söndags delade hon med sig av en sylvass analogi som helt gjorde hål i påståendet om att böner fyller en innerlig funktion hos folk. Att en till synes obesvarad bön ändå kan lämna sin gudsanropare med ett uns av hopp, och därför berättigar böneinkassören Gud en essentiell och nobel etikett.

Nedan följer Tracies ögonsköna resonemang.

Anta att jag sätter in en annons i min lokala tidning, där jag berättar att jag är pensionerad men har erfarenheter och kontakter från affärsvärlden och således kan hjälpa folk att hitta jobb. Det ända dem behöver göra är att köra ut till mitt hus, en timme från stan, lämna över sitt CV och i drygt 30 minuter berätta lite om sin bakrund. Jag erbjuder min hjälp och tar inte ett öre.

Du är en reporter och vill göra ett reportage om mig och det inspirerande arbetet jag gör. Så vi sluter träff där du frågar hur det fungerar och hur jag går till väga för att hjälpa dessa människor att finna arbete? Jag säger: "Åh, efter att sökandena åker härifrån så slänger jag deras meritförteckningar i papperskorgen. Jag gör faktiskt inte  någonting för att hjälpa dem hitta arbete. Jag vill bara veta att jag ger dem en känsla av hopp, och inspiration till att saker kan förbättras för dem - eftersom de åker härifrån i tron om att jag kan hjälpa dem. I själva verket var jag en busschaufför i hela mitt liv och har ingen riktig erfarenhet av företagande alls.

Är jag en snäll, omtänksam och hjälpsam person som erbjuder en fördel för folk? Eller ett rövhål som bara förspiller deras tid?

Sam Harris tummar

Någon mer än jag som har noterat att Sam Harris, oavsett vad han pratar om alltid gärna vill förtydliga sin poäng med följande handgestikulatur?



Värt att notera är också att han strax efter sitt handflax alltid knäpper ihop händerna och håller dem i det läget för att sen upprepa proceduren igen.

Märkligt bullbak, dåligt ugnsval.

Intressant poäng gällande Marias jungfrufödsel.

Varför gjorde Gud inte bara Josef på smällen istället? Vore inte det ett effektivt sätt att kringå den smått bisarra sitsen i vilken han sätter Maria. Jag menar, här har vi en havande kvinna med utbasunerat dräktighetskryt, som måste förvissa förbipasserande om att det inte är resultatet av bedriven otukt. Säkerligen, kan hon inte förväntas att bli tagen på allvar. Om Gud istället bakat bullen i Josefs ugn, hade dem höjda ögonbrynen haglat, och förklaringen hade nästan förvantats vila i samma tokighetskortege som istället bara får Maria att framstå som en vimsig virrpanna.

2 017 956

Hej jag heter Gud. Det är jag som är farsan till den där skäggiga killen i passion of the christ ni vet.
Visste ni att jag ibland kafferastar från mina goda gärningar för att bara djävlas och ha ihjäl folk. Ja, det blir ju lite långtråkigt mellan timmarna då jag faktiskt existerat sen för alltid.
Om ni tjålar igenom min självbiografi bibeln, så kan ni faktiskt läsa om alla personer som trillat av pinnen på mitt kommando. Ja, jag tänkte mörka det från början, eftersom mord fått en sån ful stämpel på sig, men då blev boken så futtig och kort. Sen kändes det rätt fränt att ge ut en directors cut.

Men för er som inte har skitmycket lust till att tralla igenom bibeln, så kan jag vara rent överdrivet gullig och länka till det här klippet, där två bussiga gentlemän räknar upp alla personer som fått rejva loss till mina avlivande toner. Dem är även vänliga nog att sammanställa antalet.
Bli inte avundsjuka nu, men det visar sig vara hela 2 017 956. Jag blir alldeles pirrig när jag tänker tillbaka.
I den siffran har dem för övrigt inte räknat med gången då jag dödade alla personer på hela jorden utom Noah och hans familj. Inte heller dem gångerna då jag utplånat hela städer, eller dem gångerna då jag dödat folk utan att ange ett specifikt antal.

Tvåmiljonersjuttontusenniohundrafemtiosex. Ha! I ditt ansikte satan. För dem enda du dödar i hela bibeln är Jobs ungar. Och dem hade du bara ihjäl för att jag ville göra en poäng för dig.

Och vet ni vad det bästa av allt är. Jo, det ska jag tala om. Det är att alla troende bibelryttare ser helt blint på det faktum att över två miljoner människor har kolat på min beställning. Tänk på alla oskyldiga barn som strök med i min syndaflod. Eller på Jobs fru, som jag dödade för att hon såg sig över axeln när jag eldade upp hennes hemstad. Eller Nadab och Abiho, som jag dödade för att dem gjorde upp en braseld.

Jag kan fortsätta länge till med att rabbla upp oskyldiga vänligheter som jag daskat till med mulandets piska, men mina gulligullegrisar skulle inte bry sig alls. För hör här. Dem anser att min moral står över deras. Ha.

Min moral.
Dra en till, Maestro.

Gud skojjar till det.

Att bibeln knappast har hela garageuppfarten asfalterad är ingen hemlighet. Men det mest bisarra kortet den spelat ut är enligt mig (och det verkar alla vara rörande överens om) historien om när Abraham ska offra sin son Isak, för att Gud behöver lite hastig bekräftelse.

Berättelsens sensmoral är absurd, men brukar alltid ursäktas med att Gud bara skojjade med Abraham och ingrep precis innan han skulle sätta kniven i sin tonårige avkomma.
För Gud vill juh inte gärna att man går berserk på sina anhöriga och offrar släktingar mitt på blanka eftermiddagen.
Speciellt inte på hans beställning. Eller?

I en senare del av bibeln kan man läsa om Jefta, en man som har ett sånt enormt sug efter att få vinna ett krig mot ammoniterna att han vänder sig till Gud för lite orättvis assistans. Så dom gör en deal. Om Gud hjälper Jefta att vinna kriget, så lovar Jefta (och jag citerar) "att göra ett brännoffer av den första som kommer ut ur mitt hus och möter mig, när jag återvänder"

Så Jefta går iväg och vinner ett krig, återvänder och får till sin fasa se att den första som dansar ut ur hans hus är hans dotter. Ve och fasa skriker Jefta medans han sliter av sig kläderna i frustration. Sen berättar han om sin deal med Gud och att hans dotter nu ska friteras i gammal god bibelanda.

Dottern är säkert medveten om att barn som gör revolt mot sina föräldrar ska stenas till döds enligt den bibliska läran, så hon accepterar sitt öde, men först vill hon gå upp till bergen och böla i två månader över att hon tvingas dö som oskuld. Barmhärtig som han är, så går Gud givetvis med på detta. Efter två månader kommer Jeftas nästan orealistiskt lydiga dotter tillbaks för att möta döden.

Historien har sina likheter med berättelsen om Abraham och Isak, men vid själva offrandet kommer dessvärre ingen deja-vu känsla till undsättning. Det slutar nämligen med att Jefta steker sin dotter, för att tacka Gud som denna gången inte har en ända invändning att komma med.

Som avslutning vill jag passa på att travestera Christoffer Hitchens boktitel "God's not great", med att säga: Fuck you, Gud. Det här är inte acceptabelt, inte ens för en man av din rang.

Jehovas vittnen, en påklädd kejsare

För ett tag sen fick jag äntligen möjligheten till att få stifta bekantskap med Jehovas vinnen. En mardröm för många, men personligen tyckte jag det lät roligt att få diskutera religion med indoktrinerade fundamentalister.
Så jag slog mig under två eftermiddagar ner med en väldigt söt sak och en på tok för rödhårig man och konverserade.

 

Så här i efterhand så känner jag mig mest besviken. JV har nästan gjort en konstform av att slingra sig ur frågor och besvara något helt annat. Mina argument besvarades med bibelverser i skräddarsydda symbolik-kostymer. Men kejsaren var naken. Dem symboliska gaggen som JV kallar svar, insisterar oavbrutet på att vara omedvetna nakenfisar.

 

Ett exempel.
Jag förklarade för JV att jag inte skulle se gud som en existerande sak, förens tillräckligt god bevisföring lagts fram. När det kommer till gud så kräver jag oerhört extrema bevis. Guds existens är en extrem antydan, så självklart bör den backas upp med lika extrema bevis.

 

När jag talade med JV så använde jag en väldigt bra jämförelse för att illustrera den här poängen.
Låt säga att min kompis Jonny Grans säger till mig att han tog en skinkmacka och ett glas mjölk till frukost. Då skulle jag kunna ta honom på ordet, och tro på det han säger, även om jag inte iakttog honom under hans frukostförtäring.
Om Jonny Grans däremot berättar för mig att han tog en skinkmacka och ett glas mjölk till frukost, och sen åt upp alltihopa ombord på ett rymdskepp, då kan jag inte längre ta honom på ordet. Han gör då en extremare antydan än i första fallet, och därför kräver jag extremare bevis.

 

Och hur besvarade JV den jämförelsen?
Dom berättade att bevisen finns i bibeln, och hänvisade till "matteusevangeliet, kap 7, vers 7-8".

 

"Be så skall ni få. Sök så skall ni finna. Bulta så skall dörren öppnas.
Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas".


När Jehovas vittnen öppnar munnen, hälsar indoktrinationen högljutt, och vinkar vänligt med vänsterhanden. Med högern, så lockar pekfingret, i väntan på att få tillhöra en jättelabb, hårt klämmandes runt näste man till indoktrinationens rakning.


Lot utnyttjas

Ett litet utdrag ur bibeln.
Första mosebokens. 19:e kapitlet. Vers 32 till 34.

(Sagt i en konversation mellan Lots två döttrar.)

Vi ger vår far vin att dricka och sedan ligger vi med honom. Så skaffar vi barn genom vår far.

När det blev kväll gav de sin far vin att dricka, och sedan gick den äldre systern in till honom och låg med honom, och han märkte varken när hon lade sig eller när hon steg upp.

Nästa dag sade den äldre systern till den yngre: "Inatt låg jag med vår far. Vi ger honom vin att dricka ikväll också, sedan kan du gå in och ligga med honom. För han var skitbra.



Ok, den sista meningen står inte med i bibeln. Men jag hoppas verkligen att den läggs till vid nästa editering.
Inte bara för att den är fruktansvärt komisk, utan också för att Lot (döttrarnas far) faktiskt måste ha varit en klippa i sängkammaren.
För om Lot var så pass full som det beskrivs i versen ovan, så är det väldigt imponerande att han klarade av att ge sina döttrar det dom kom för att få.
Bara bedriften i att kunna ordna en erektion i det tillståndet, borde belönas med en plats i samlagens finrum.

Gud är en taskig farsa.

En sak som kreationister gärna skyltar med, är uppfattningen om att Gud offrade sin enda son till att dö för våra synder.
Något jag inte är beredd att hålla med om. Någonstans.
Jag vet inte vilken ordbok religiösa personer går efter, men definitionen av offra brukar vanligtvis vara att man ger upp någonting.

Innan jag går vidare får jag nog tackla treenigheten, så inga missförstånd skapas i onödan.
Enligt treenigheten är Gud och Jesus densamma. Samtidigt som dom båda är den helige anden.
Vissa kreationister skriver dock inte under på detta, och menar att Gud är Gud, och Jesus är Jesus. Den helige anden är överallt. Som "the force" i star wars ungefär. Den finns där om du ger dig hän på att behärska den.

Saksamma. När Gud offrar Jesus. Vad är det då han offrar?
Sin son Jesus?. Det går inte ihop. Skon klämmer, och hela tanken ömmar. Historien fortskrider ju med att Jesus återuppstår tre dagar efter sin död. Men en rejäl upgrade också. Jesus 1.7. Han lackar på proletärlivet och trivs inte alls bland arbetarklassen. Så han drar på en roadtrip till himlen. Där han blir en Gud och får spendera en evighet i sin allsmäktige farsas sällskap.
Inte illa pinkat för någon som tre dagar tidigare var en mobbad kille med skägg.

Jag förstår inte vart själva offrandet tar plats.
Gud ger inte upp någonting. Han skickar ner sin son på jorden, där han får praoa som människa. Sen får Gud tillbaka ett härdat skäggo, proppad med livserfarenhet.
Gud förlorar ingenting. Tvärtom. Han vinner på det draget.
Jesus lär knappast känna sig särsilt offrad. Han blir både hjälte och Gud på kuppen.

Och vilka synder är det Jesus tar på sig föresten?
Var det någonting som förändrades efter att han kilade vidare?
Vart det fed på jorden? Slutade folk hata i onödan? Upphörde rasism?
Vad är det för synder Jesus tar på sig?
Krationismens doja är för jävla liten. Den klämmer duktigt överallt.

Personligen skulle jag inte tveka en sekund, på att torteras och korsfästas i sann religiös anda, om syftet var att jag skulle dö för alla burleska snedsteg som människan har tagit.
Inte bara skulle jag bli killen som fixade fred och eliminerade rasism. Jag skulle också bli ihågkommen som mannen som slukade svälten och fick tredje världen att blomma upp.
Vilken jävla prestige alltså. Att få dö för våra synder. 
Finns det någon som skulle tacka nej till det ryktet?

Och jag säger det igen. Vilka synder var det Jesus dog för?

Om han dog, endast för att Gud skulle kunna förlåta synderna när dom väl var utförda. Då är juh Gud bara en riktigt djävel. En sadistisk sådan också.
Det är absurt. Vilket moralisk exempel han sätter alltså.
Ni ska inte förlåta någon, förens den har dödat en släkting till er.

Sammanfattnng: Gud offrade inte sin son. Jesus dog inte för våra synder. Och om han gjorde det är Gud djävlig.

Worst parent award goes to... God?



The atheist test pt.5

Testets femte fråga ligger och vilar på ren onödighet.
Jag förstår inte riktigt syftet med den, då det bara är fjärde testet i en ny tappning.
Men men, here it goes.

testets femte fråga

I must know how many hairs are upon every head, every thought of every human heart, every detail of history, every atom within every rock…nothing is hidden from my eyes…I know the intimate details of the secret love life of the fleas on the back of the black cat of Napoleon's great grandmother. To make the absolute statement, "There is no God," I must have absolute knowledge that there isn't one. 

  Let's say that this circle represents all the knowledge in the entire universe, and let's assume that you have an incredible 1% of all that knowledge. Is it possible, that in the knowledge you haven't yet come across, there is ample evidence to prove that God does indeed exist? 

  If you are reasonable, you will have to say, "Having the limited knowledge I have at present, I believe that there is no God." In other words, you don't know if God exists, so you are not an "atheist," you are what is commonly known as an "agnostic." You are like a man who looks at a building, and doesn't know if there was a builder.

TEST FIVE

The man who sees a building and doesn't know if there was a builder is: 

  A. Intelligent 
  B. A fool 
  C. Has an ulterior motive




mitt svar

Att man inte kan vara ateist utan att ha absolut vetskap om guds icke existens, är bara ett korkat proklamerande. Du slänger med egen argumentation ut dig från religionen, för då kan du alltså heller inte vara religiös om du inte har absolut vetskap om att gud finns.

I stort säger femte testet ingenting som inte kan besvaras av dawkings sju-gradiga skala.

The atheist test pt.4

Även fjärde frågan i testet var kort och korkad.
Kursivt - testet
Icke kursivt - jag.

testets fjärde fråga


The declaration, "There is no God," is what is known as an absolute statement. For an absolute statement to be true, I must have absolute knowledge. Here is another absolute statement: "There is no gold in China."


TEST FOUR

What do I need to have for that statement to be true?

A. No knowledge of China.
B. Partial knowledge of China.
C. Absolute knowledge of China.

"C" is the correct answer. For the statement to be true, I must know that there is no gold in China, or the statement is incorrect. To say, "There is no God," and to be correct in the statement, I must be omniscient.



mitt svar


Eller omvänt. D.v.s.
För att påståendet "det finns en gud" ska vara sant, så krävs det att du har absolut vetskap om att det finns en gud.
Som agnostisk ateist, proklamerar jag inte ut med absolut vetskap att det inte finns någon gud. Men jag tror med största sannolikhet att det inte finns någon.
Och kreationister resonerar på precis samma sätt, på alla punkter utom sin gud.
Enhörningar, tomtar, troll, älvor, andra gudar m.m.. Exakt samma tänk. Men eran gud verkar vara imun mot sannolikheten.

The atheist test pt.3

Den här frågan är så kort att en översättning känns överflödig.
Utöver sin larviga korthet så lyser den också med så mycket idioti, att jag känner för att lägga den i samma korkade låda som jag lagt bananargumentet.

Precis som senast så står testets fråga i kursivt, och mitt svar i icke kursivt.

testets tredje fråga

Could I convince you that I dropped 50 oranges onto the ground and they by chance fell into ten rows of five oranges? The logical conclusion is that someone with an intelligent mind put them there. The odds that ten oranges would fall by accident into a straight line are mind-boggling, let alone ten rows of five.

TEST THREE 

YES or NO A. From the atom to the universe is there order? 
YES or NO B. Did it happen by accident or must there have been an intelligent mind? 

C. What are the odds of 50 oranges falling by chance into ten rows of five oranges?


mitt svar

Också i den här frågan dras förhastade slutsatser om vart ateister står. Ingen, och jag menar ingen av dom ateister (inklusive mig själv) jag stött på, har förespråkat slumpen som ett svar. Personen som skrivit frågan utgår från att alla ateister gör det. Vilket märks väldigt tydligt i sista meningen innan svarsalternativen presenteras.
En slutsats som alltså är helt felaktig.

Förhastade slutsatser präglar frågan. Han utgår från att apelsinerna antingen las dit organiserat av honom själv, eller att slumpen ordnade organiseringen. Sen låter han den sistnämnda teorin förespråka evolutionen. Vilket är fel. Väldigt fel.
Det evolutionistiska perspektivet är ingen tärningskastare. Det presenterar processer, som tar dig lika långt bort från slumpen, som från gud.

Sen behöver oddsen för att han tappade sina 50 apelsiner i tio rader med fem i varje, inte alls vara särskilt “mind-boggling”. 

Jag skulle med en evolutionistisk metod, på sin höjd behöva tre försök till att få 50 apelsiner att falla ner i tio rader med fem i varje.
Allt jag behöver göra är att låta en apelsin falla i taget, mot ett underlag som dämpar studseffekten. Exempelvis sand. Ge mig sen tre försök, och vips, så har jag gjort dina mind-boggling odds till min slampa..

Men oavsett hur små oddsen är när alla 50 tappas på samma gång, jag tänker inte räkna ut den exakta siffran, men ponera att chansen är en på miljonen. Det gör inte oddsen mindre än att det skulle kunna inträffa en gång, om dom kastades ner framför mig en miljon gånger. Odds som är oberoende av om gud tappade apelsinerna eller inte.

The atheist test pt.2

Precis som i pt.1 så skriver testet ateisterna på näsan.
Den här gången får testet stå i kursivt, så man tydligare ser vad som utgörs av testet, och vad jag svarar.


Testets andra fråga


Visste du att ögat har 40.000.000 nervändar, dem fokuserade musklerna rör sig uppskattningsvis 100.000 gånger om dagen, och näthinnan innehåller 137.000.000 ljuskänsliga celler? 

Charles Darwin sa, "att anta att ögat skulle ha kunnat bildas genom naturligt urval, verkar, jag erkänner, absurt i högsta grad." Om man inte kan börja göra ett mänskligt öga, hur kan någon i sina sinnens fulla bruk tro att ögonen bildas genom slump? Faktum är att man inte kan göra någonting av ingenting. Vi vet inte hur man gör det. Vi kan återskapa, reformer, utveckla ... men vi kan inte skapa ännu ett sandkorn från ingenting. Men ögat är bara en liten del av den mest avancerade delen av skapandet - människokroppen. 

George Gallup, den berömda statistikern sa, "jag skulle kunna bevisa Gud statistiskt, ta människokroppen ensam, chansen att alla funktioner hos en individ skulle hända, är ett statistisk monster."

Albert Einstein sa: "Alla som är seriöst intresserade av att driva på vetenskapen, blir övertygade om att en kraft är uppenbar i lagarna för universum - en kraft vida överlägsen människan, och en i vars ansikte, våra blygsamma befogenheter måste känna sig ödmjuka. "

TEST TVÅ

Känner du till någon byggnad som inte hade någon byggare? JA eller NEJ
Känner du till någon målning som inte hade en målare? JA eller NEJ
Känner du till någon bil som inte hade en skapare? JA eller NEJ


Mitt svar


Att bevisa gud med något så komplicerat som ögat, upplever jag som direkt motsägelsefullt. Desto svårare konstruktion något bär, desto längre bort faller gud som svaret.
En teori byggd på det enkla antagandet att, desto svårare skapelsen är, desto svårare blir gud att förklara. Gud måste varit svårare än sin skapelse för att kunnat skapa den.

bleunt skrev en gång att “Vi strävar kanske mot samma mål, men medan religiösa står och flaxar med armarna för att flyga dit, står vi ateister och försöker tyda kartan och följa instruktionerna.”.
När man förklarar ögat med “gud gjorde det”, känns det verkligen som att man vill flyga till svaret, istället för att faktiskt ha förklaringen.

Det mest provocerande med test två, är att det ponerar att alla ateister tror att ögat är en slumpmässig skapelse. Något som är helt taget ur luften.
Slumpen känns i ögats fall helt absurd, men inte i närheten av lika absurd som tanken på att gud skulle slänga in sina stora labbar i varje havande kvinna, och pilla ihop 40.000.000 nervändar på varenda foster som föds.

Jag kan inte svara för några andra, men personligen känner jag att ögat är så pass svårförklarat, att vi inte kan göra något annat än att avvakta med en bedömning, tills en rationell förklaringsmodell ges.
Man får säga jag vet inte. För jag vet inte, det gör inte du heller, eller någon annan. Än.


The atheist test. Pt.1

The atheist test är ett kreationistiskt försök till att dels dumförklara atesier, men samtidigt försöka konvertera dom.
Genom ledande frågor och ganska oneutralt vinklade svarsalternativ, försöker testet måla upp ateism som något väldigt ologiskt och helt baserat på oförnuft och ren avsaknad av intellekt.

Testet består av sex frågor, samt en fjantpredikan på slutet. Jag tog mig friheten att översätta kalaset.
Då inlägget skulle bli på tok för långt, om jag postade alla sex frågor på en gång så får det bli en liten bloggserie i sex delar.
Första delen tenderar till att bli en liten upprepning då jag lyft upp frågan tidigare. Det gäller nämligen bananen. Men det är ett roligt argument att bemöta, och här var det lite fylligare förklarat än senast.


Testets första fråga

Teorin om Coca-Cola burkens evolution

För billioner år sedan, producerade big bang en stor sten. När stenen kyldes ner, formades söt brun vätska på dess yta. Medans tiden gick, formade aluminium sig självt till en burk. Millioner år senare, föll röd och vit färg ner från himlen, och bildade orden Coca-Cola…33 centiliter.
Självklart förolämpar den här teorin ditt intellekt, för du vet att Coca-Cola burken är skapad, och att det finns en skapare. Om den är designad, så måste det ha funnits en designer. Att förespråka alternativet, att den kom till av en slump, är att resonera utan intellekt.

Bananen - ateistens mardröm

Notera att bananen:

1. Är formad för handen
2. Har ett halksäkert skal
3. Har tydliga yttre markeringar för sitt innehåll: Grön - för tidigt, Gult - precis rätt, Svart - för sent
4. Har en flik för att avlägsna skalet
5. Skyddas av ett skal.
6. Ett biologiskt nedbrytbart skal
7. Är formad för munnen
8. Har en punkt på toppen, som underlättar för avskalandet
9. Är god, och tillfredställer smaklökarna
10. Är formgiven på ett sätt som gör ätandet enkelt.

TEST ETT
Personen som tycker att Coca-Cola burken inte hade någon designer är:

A. Intelligent
B. En dåre
C. Har ett orimligt motiv till att förneka det uppenbara

Att påstå att Coca-Cola burken inte hade någon designer är t.o.m. mer ointelligent än att säga att bananen inte hade någon.


Mitt svar

Att likna bananen med en coca-cola är bara korkat. Hela liknelsen faller ju platt eftersom coca-cola är en fabriksproducerad vara.
Den görs i fabrik, så självklart har den en designer. Och en skapare. Han heter John Pemberton. Men att gud skulle vara bananens John P, det finns det inget belägg för att påstå.

Angående bananlistan.
Jag vill svara med att göra en egen likadan lista, där punkt 1 - 8 enligt samma logik bevisar varför bananen är skapad för att kastas på folk. Och där punkt 9 och 10 bara är direkta bemötanden av listan ovanför.

1. Är formad för handen
2. Har ett halksäkert skal
3. Har tydliga yttre markeringar för hur kul det kommer vara när objektet får den i ansiktet. Grön - lite kul, Gul - ganska kul, Svart - jättekul
4. Har en flik du kan hålla i när du kastar den, för att få bättre träffsäkerhet
5 & 6. Har ett skal du kan ta bort innan du kastar, om du inte vill orsaka objektet så mycket smärta
7. Är formad så att (om du har en väldig tur i ditt kast) den kan fastna i objektets mun.
8. Har en flik som är fördelsaktig för punkt 5 &6.
9. Stämmer det verkligen överens med Guds bananer. Som du hittar här och här.
10. (Jag kan inte låta bli) Är formgiven på ett sätt som gör den anala penetreringen enkel.

Religiöst tok eller ateistiskt förnuft?

En sak jag kom att tänka på.
När man frågar folk varför dom blivit kristna, får man ofta höra att dom haft en personlig upplevelse med gud.
Tillsammans med indoktrinationen så är nog den personliga upplevelsen, det som drar in flest strån till den kristna stacken.

Något jag verkligen skulle vilja fråga dem som haft upplevelser från det religiösa sortimentet, är varför dem kopplade ihop sin upplevelse med den religionen dom valde.
För att upplevelserna inträffar hör jag ofta, men vad upplevelserna innefattar viskas det tystare om. 

Det enda exemplet jag hört, träffade jag på i dokumentären “religulous” som jag såg häromdagen. 
Bill Maher frågar en tjock och skäggig glasögonorm om just en sån här upplevelse.
Till att börja med så minns han inte, för att han haft så många. 
(Man kan juh tycka att ett så pass livsavgörande moment borde vara mer minnesvärt, men tydligen inte) Men efter att ha gett saken lite tanke så delar han med sig av ett svunnet partyminne.
På en fest hade han en gång lyckats fixa regn på beställning.
Han bad om regn, och regn kom.
So what?

Hade regnet bestått av exempelvis gamla vinylskivor med en av honom önskad artist, så hade kanske något övernaturligt varit värt en övervägning. Men vanligt regn. Jag menar, det regnar ibland. Det är inte mer med det.

Då det här är det enda exemplet jag stött på, så det får fungera som mall, för andra personliga upplevelser.
Varför är riktlinjerna så tydliga. Upplevelsen i exemplet är helt religionsneutral. Har ingenting att göra med varken bibeln, koranen, eller exempelvis nån hinduisk skrift. Men eftersom händelsen ägde rum i amerika, framför en stollig hillbilly, så är det den bibliska guden som måste gjort det.
Hade samma händelse inträffat i persiska viken, skulle den islamska guden ligga bakom o.s.v.

Sen spelar säkert sammanhanget också in. Hade han varit 12 år och precis sett en skräckfilm, för att sen vara med om samma upplevelse så hade han säkert tagit förgivet att spöken försökte tala till honom.

Jag kan tolerera att vissa påstår sig ha sett något mindre alldagligt och sen bestämmer sig för att tro på saker som inte alls går att relatera till själva upplevelsen. Det är på gränsen till vad jag tolererar, men visst jag köper det.
Förutsatt att dem endast använder upplevelsen för att förklara sin egen tro.
Det som får mig till att vilja odla fram en hårig bringa, för att kunna slita av brösthåret i en aggressiv akt är när kreationister spelar sitt personliga-upplevelse-korti ett försök att bevisa gud.

Allra troligast är väl att dem fick en släng av sinnesförvirringssleven. För det är dit det hör. Personliga upplevelser är bara en mer accepterad variant.
Om någon påstår sig ha träffat Elvis eller 2pac flera år efter dessas bortgång, så ligger dem hånfulla skratten sällan långt borta, men när precis samma sak appliceras med religion så måste jag bemöta det med vördnad och respekt.

Men tanken med den här texten var inte att baktala dem personliga upplevelserna, utan att vända på myntet och titta på deras motsvarighet. Förnuftet.
Jag tycker man kan se ett tydligt mönster.
Folk konverterar till diverse religioner efter möten med olika gudar. Men när folk går ifrån sina religioner och in i på den ateistiska banan, så beror det alltid på att dem har tagit förnuftet till fånga.
Tänkt igenom saken.

Sinnesförvirring leder dig till religion.
Förnuft till ateism.

Ateistens mardröm

Jag har tidigare nämnt att vissa personer inte borde få tycka saker. Nu vill jag ansluta ytterligare en bunt mestyckare till den kategorin.
Den bunten består enbart av kristna personer. Kristna hör till dem dåligaste tyckarna av alla. Oftast tycker dom så konstiga saker att det inte ens borde
få räknas som tyck. Det senaste tycket är bland det arsligaste jag har hört, och bevisar i sig självt min poäng med den här inledningen.

Dom kristna har nämligen sen ett tag tillbaka börjat sparka bananer mot ateister, i syftet att bevisa en intelligent design bakom livet.
Dom tycker att bananen bevisar gud. Därför har dom myntat uttrycket "ateistens mardröm".
Och jag menar allvarligt.. En banan. Hjälp.

Vetenskapen kommer med naturligt urval.
Dom kristna avfärdar idén, för att den inte är tillräckligt korkad. Sen tänker dem några hundra år, innan dom allierar sig för att kontra.
Vetenskapsmän och ateister väntar spänt.
Kontringen kommer, och består av..
En banan.

Sluta löjla er.

När bananbeviset förespråkas görs det generellt med det här argumentet.

Formen - Bananen är formgiven så att den passar perfekt i både hand och mun. Man förstår meningen med bananen bara genom att titta på den.
Bananen är så fulländad att gud måste ha skapat den.

Och därför är det ateistens mardröm. Enligt dom. Men som ateist antar jag att jag måste lyfta upp ämnet, och svara.

Den passar utmärkt i en stjärt.

Men om nu snoppformad föda är så ultimat, så måste jag fråga varför inte fler frukter följer dess exempel.
Varför har exempelvis ananasen (som delar bananens existentiella syfte) fått en sån ofördelaktig formgivning. 
Passar inte alls i handen eller munnen och är jättesvår att ockupera utan tillhyggen.
Selektivitet håller dom kristnas teorier i rullning.

En religiös logik

Benet bär på minnen från sextiofem miljoner år
Livet minns bara sextusen av dom.
Stenen frågar om den fanns innan sig själv
Och boken svarar läs mig en gång till
Fast annorlunda
Läs mig med en religiös logik.

Tidigare inlägg