Tankelöst tyckande

Idag tog jag mig en tripp till Frövi. När jag anlände så fann jag till min förtret att min lillebror hade bjudit över sin kompis Moka på en snabbvisit.

Jag vet inte hur, men ganska snart befann jag mig i en diskution om homosexualitet. Min bror och Moka annamade förrgårstänket och var inte subtila i sina slutsatser om allt dem ansåg vara fel med bögar.

Mokas huvudargument mot bögar var att dem inte skulle få vara tillsammans för att dem inte kunde få barn. Han såg dem som ett hinder mot livets överlevnad och mende att en man och en kvinna ska vara tillsammans, för att dem kan få barn.

För överlevnadens skull helt enkelt.

Då spelade jag glatt ut incestkortet. Jag förklarade för Moka att även exemeplvis en far och en dotter besitter möjligheten till att kunna fortplanta sig. Men betyder det att dem därför är menade att göra det?

 

Eftersom Mokas mest vitala del bedriver lika mycket tankeverlsamhet som en epileptisk korkskruv så kunde han inte ge något vettigt svar. Då spelade han istället sjukdomskortet och sa att homosexuella lider av en sjukdom, men när jag frågade vad han grundade den teorin på så stod han mållös.

 

Konversationen förtlöpte, och nästa debatt skulle gälla oändlighet.

Moka menade att universum inte kan vara oändligt för att det inte finns tillräckligt med plats för något som är oändligt. Jag frågade vad han byggde den teorin på, och återigen stod han mållös.

Så jag förklarade för honom att även om universum skulle ta slut så finns det något annat som tar upp platsen efter universums slut. Och därför råder ingen brist på plats eller uttrymme, även för något oändligt.

Vissa borde faktiskt fråntas rätten att tycka saker enbart på grund av grovt tyckmissbrukande.


En religiös logik

Benet bär på minnen från sextiofem miljoner år
Livet minns bara sextusen av dom.
Stenen frågar om den fanns innan sig själv
Och boken svarar läs mig en gång till
Fast annorlunda
Läs mig med en religiös logik.

En eloge till Hägglunds ohycklande

Göran Hägglund kommer med ett kontroversiellt uttalande om homosexuella. Och tydligen känner sig folk kränkta. Av att Göran Hägglund ser ner på homosexuella. Snälla, kliv ur dem blinda och färgglada skalen som omringar er.
Det Hägglund säger är att han tror att homosexuella är mindre lämpade för en föräldraroll, än vad en man och en kvinna är. Visst, Hägglunds tänk känns klart förrgår, men han är partiledare för KD. Ett parti byggt på kristna värderingar. Värderingar som milt uttryckt är fruktansvärt homofobiska. Jag håller inte med Hägglund någonstans, men jag gillar att han fäller kommentaren.
Jag vill ha radikala partier. Jag vill att vänstern ska vara mer vänster, högern mer höger, centern mer central, S mer socialistiska och KD mer kristna. Sluta vela och var mer av det ni är för lite av.
Därför gör Hägglund rätt. Och var det någon som ens trodde att han var för homosexuella innan han offentligt uttalade sig om saken?
KD är kristet, en förutsättning för att bli partiledare där borde därför vara att man är kristen och delar dem kristna värderingarna. Punktligt, inte selektivt.
Kristendomen gillar inte homosexuella. Samhället gör det, åtminstone i en uppåtkurva. Samhället växer ifrån bibeln.
Folk blundar för mycket.