Recensera en kompis 2

I en snart förlegad tidsålder så bedömde jag min kompis Jonny Grans ur en recensents glajjor. Efter att ha inspirerats av 365saker.se som just hade uppmanat sina följeslagare till att recensera folk istället för saker.
Då jag fann det rätt roligt att recensera Jonny så tänkte jag idag jogga vidare på samma elljusspår och analysera en annan vän som nyligen gjort bejublad comeback i min bekantskapskrets.

Tom Eriksson Meiniken.

Denna reinkarnerade Rocky Balboa, som istället för skittuff boxare med slagsmålsglacerade oxknogar och tårdrypande dialekt kom tillbaka som en svensktalande dansbandsföraktare med under-bälted-humor och skepticism. Fortsätter han drälla med karmaskålen i samma hastiga takt lär han snart återfödas som ett urinbefläckat parkettgolv, slarvigt uppslängt på bottenvåningen av en inrökt hyresrätt i norra Pakistan.

Jag hade nöjet till att få stifta bekantskap med Tom redan som liten och osargad. Vi lärde känna varandra när jag fortfarande var en blåögd gosedjursgosse som till vardags filtade loss på förskolan.
Men det sket Tom i. Han stod oberörd och såg absurd ut när vi sågs för första gången. Visst avhyvlade han säkert några käcka smädelser i tanken, men mer förolämpande än så var han inte, så jag körde i vind och slängde upp vänskapskontraktet redan där. Tom var inte sen med att signera.
Mer än så behöver inte nämnas om vår första drabbning.

Med kamratande vårdnadshavare så blev visiterna många till mängden, vilket resulterade i att jag och Tom redan innan vi hade åldern inne för knatteligan hade besökt varenda bordell, drogkartell och pyjamasparty i Rabostan, där Tom höll hov för stunden. Med en saftig källarvåning som tillhåll. Ja vi var jävligt tighta redan från starten av vår kamratskap. Och i Toms sällskap bjöds det alltid på förstklassig komik, plundrande och annat barnvänligt djävulstyg.

Men att vår samspelta barndom tilläts inträffa, ska helt klart snoppskämtens okrönte mästare Göran Malm ha mest kudos för . Utan denna mustachprydde gentleman hade vi fått svårt att hålla oss fortsatt enade. Vilket också senare visade sig när Göran plötsligt försvann ur bilden för en kort period. Så det vara bara till att sammanfatta våra första år av bekantskap med ett "väl mött".

Men några år senare skulle vi återigen få rejva loss under de vänskapliga gjutjärnens yrande gemenskapsgnistor.
Och jag vågar medge att jag vart glatt överaskad när Tom i sin comeback visade sig vara en religionskritisk
cyniker, som dessutom befann sig i en väldigt simulär livssituation som mig, beträffande både arbete och
bostadssitaion.

Avslutningsvis så vill jag hylla Toms mångsidighet. Oavsett om det gäller nostalgiskt reminissande, kritiskt
gnäll, torra skämt, eller stora laster med bekymmer så är Tom alltid näst intill overkligt bra på att ge respons.

Betyg: 9,5.
Även Tom halkar till innan ankomsten vid tian. Men inte heller han är ju en attraktiv medelålderskvinna.
Så han får också klara sig utan full pott i vänskapsbarrometern.

Kommentarer
Postat av: Jeanette

jaa, fortsätt med det här. Det är sjukt roligt att läsa! Sålänge jag vet vem det handlar om iaf :P

2009-10-28 @ 15:11:56
URL: http://honnettan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback