Gud skojjar till det.
Berättelsens sensmoral är absurd, men brukar alltid ursäktas med att Gud bara skojjade med Abraham och ingrep precis innan han skulle sätta kniven i sin tonårige avkomma.
För Gud vill juh inte gärna att man går berserk på sina anhöriga och offrar släktingar mitt på blanka eftermiddagen.
Speciellt inte på hans beställning. Eller?
I en senare del av bibeln kan man läsa om Jefta, en man som har ett sånt enormt sug efter att få vinna ett krig mot ammoniterna att han vänder sig till Gud för lite orättvis assistans. Så dom gör en deal. Om Gud hjälper Jefta att vinna kriget, så lovar Jefta (och jag citerar) "att göra ett brännoffer av den första som kommer ut ur mitt hus och möter mig, när jag återvänder"
Så Jefta går iväg och vinner ett krig, återvänder och får till sin fasa se att den första som dansar ut ur hans hus är hans dotter. Ve och fasa skriker Jefta medans han sliter av sig kläderna i frustration. Sen berättar han om sin deal med Gud och att hans dotter nu ska friteras i gammal god bibelanda.
Dottern är säkert medveten om att barn som gör revolt mot sina föräldrar ska stenas till döds enligt den bibliska läran, så hon accepterar sitt öde, men först vill hon gå upp till bergen och böla i två månader över att hon tvingas dö som oskuld. Barmhärtig som han är, så går Gud givetvis med på detta. Efter två månader kommer Jeftas nästan orealistiskt lydiga dotter tillbaks för att möta döden.
Historien har sina likheter med berättelsen om Abraham och Isak, men vid själva offrandet kommer dessvärre ingen deja-vu känsla till undsättning. Det slutar nämligen med att Jefta steker sin dotter, för att tacka Gud som denna gången inte har en ända invändning att komma med.
Som avslutning vill jag passa på att travestera Christoffer Hitchens boktitel "God's not great", med att säga: Fuck you, Gud. Det här är inte acceptabelt, inte ens för en man av din rang.
Jehovas vittnen, en påklädd kejsare
För ett tag sen fick jag äntligen möjligheten till att få stifta bekantskap med Jehovas vinnen. En mardröm för många, men personligen tyckte jag det lät roligt att få diskutera religion med indoktrinerade fundamentalister.
Så jag slog mig under två eftermiddagar ner med en väldigt söt sak och en på tok för rödhårig man och konverserade.
Så här i efterhand så känner jag mig mest besviken. JV har nästan gjort en konstform av att slingra sig ur frågor och besvara något helt annat. Mina argument besvarades med bibelverser i skräddarsydda symbolik-kostymer. Men kejsaren var naken. Dem symboliska gaggen som JV kallar svar, insisterar oavbrutet på att vara omedvetna nakenfisar.
Ett exempel.
Jag förklarade för JV att jag inte skulle se gud som en existerande sak, förens tillräckligt god bevisföring lagts fram. När det kommer till gud så kräver jag oerhört extrema bevis. Guds existens är en extrem antydan, så självklart bör den backas upp med lika extrema bevis.
När jag talade med JV så använde jag en väldigt bra jämförelse för att illustrera den här poängen.
Låt säga att min kompis Jonny Grans säger till mig att han tog en skinkmacka och ett glas mjölk till frukost. Då skulle jag kunna ta honom på ordet, och tro på det han säger, även om jag inte iakttog honom under hans frukostförtäring.
Om Jonny Grans däremot berättar för mig att han tog en skinkmacka och ett glas mjölk till frukost, och sen åt upp alltihopa ombord på ett rymdskepp, då kan jag inte längre ta honom på ordet. Han gör då en extremare antydan än i första fallet, och därför kräver jag extremare bevis.
Och hur besvarade JV den jämförelsen?
Dom berättade att bevisen finns i bibeln, och hänvisade till "matteusevangeliet, kap 7, vers 7-8".
"Be så skall ni få. Sök så skall ni finna. Bulta så skall dörren öppnas.
Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas".
När Jehovas vittnen öppnar munnen, hälsar indoktrinationen högljutt, och vinkar vänligt med vänsterhanden. Med högern, så lockar pekfingret, i väntan på att få tillhöra en jättelabb, hårt klämmandes runt näste man till indoktrinationens rakning.
Lot utnyttjas
Första mosebokens. 19:e kapitlet. Vers 32 till 34.
(Sagt i en konversation mellan Lots två döttrar.)
Vi ger vår far vin att dricka och sedan ligger vi med honom. Så skaffar vi barn genom vår far.
När det blev kväll gav de sin far vin att dricka, och sedan gick den äldre systern in till honom och låg med honom, och han märkte varken när hon lade sig eller när hon steg upp.
Nästa dag sade den äldre systern till den yngre: "Inatt låg jag med vår far. Vi ger honom vin att dricka ikväll också, sedan kan du gå in och ligga med honom. För han var skitbra.
Ok, den sista meningen står inte med i bibeln. Men jag hoppas verkligen att den läggs till vid nästa editering.
Inte bara för att den är fruktansvärt komisk, utan också för att Lot (döttrarnas far) faktiskt måste ha varit en klippa i sängkammaren.
För om Lot var så pass full som det beskrivs i versen ovan, så är det väldigt imponerande att han klarade av att ge sina döttrar det dom kom för att få.
Bara bedriften i att kunna ordna en erektion i det tillståndet, borde belönas med en plats i samlagens finrum.
