Det är som huggtänder i ryggmärgen när man ligger här  och alstrar sönder sin insida med alltings meningslöshet.
Iingenting förgyller dagen.
Jag hinner knappt bjuda på mig själv innan jag blir överbjuden och hennes tillvaros smaklökar beslagtas av dem dagliga rutinerna som så sällan innefattar mig.
Jag vill bara att du ser på mig, så jag får visa hur lite det finns att se, när man tittar som du gör. Som dem flesta gör.
Titta in i mig istället.
Låt inte den första anblicken lägga grunden för vad du senare ska bygga din bild av mig på.
Måla mig, men låt inte det första penseldraget vara precis vad jag är för det oinvigda ögat.

Livet rullar på i en ovanligt formgiven framfart. Den föregående helgen bjöd på två efterlängtade och väldigt välkomna godbitar.
Först och näst främst så kantades helgen med den sen länge planerade flytten. Jag har nämligen lagt pardon på en semitvåa på västra nobelgatan, så den som finner sig själv i en brådis efter kunta får alltså numera leta sig ditåt.
Lägenheten i sig är exemplarisk och makalös, med undantag för skruvhålen som finns strategiskt utplacerade på just den väggen som gjorde sig bäst för min projje.

Godbit nummer två, hittar vi liggandes sent vid lördag kväll.
Jag kan vara ett hygglo och hoppa händelserna i förväg och börja berättandet med mitt intåg på wasakrogen.
Klockan hade slagit tjugotvå drygt elva minuter tidigare och scenen hade intagits av "Rolle & Planeterna". (Mitt personliga favoritband bland örebros alldeles för snåla utbud)
När jag och Rose-Marie stegade in så var Rolle i full gång med att gå lös på basen medans Pelle flitigt plonkade på sin karismatiska synth, bakom micken hittade vi i sedvanlig ordning Sonny som inte var sen med att hälsa mig välkommen.

Det är lätt hänt att man slänter in i rollen som finare adelsman när bandet uppmärksammar din annars helt anonyma ankomst. Och efter det kan man roa sig hela kvällen med att se ner på folk.
Efter Sonnys: HHHHHHHHHHHEEEEEEEEAAAAAAAAAAAAJJJ    TTTTOOOBBBBBBBBBBBEEEEEEE!!!!! så glider man inte jättesällan in i en mental VIP lodge, och placerar därefter alla andra i facket fåntrattar.

Så här i efterhand kan jag slå fast att det var en helg.

Nu har jag juh redan nämnt Rose-Marie i texten, men för den ouppmärksamme kan jag förtälja den goda nyheten att jag återigen har denna dekadenta delikatess i mitt garn.
Det töntiga fruntimmret hör hemma i min famn, och den har stått som en grind på vid gavel och ropat efter henne ända sen hon lite dråpligt valde att gå ifrån mig.
Men allt det där ligger bakom oss nu, jag fann det som en berikande erfarenhet.
Men nog ältat i gammalt groll nu.

Idag består dagen till största del av trista telefonsamtal till com hem och kanske möjligtvis swedbank om dem spontanare delarna av mig får säga sitt.
Ska också söka jobb idag, vilket är tråkigare än att gå på muggen utan att vara skitnödig.
Men allt på livets kulinariska silverfat kan juh inte vara persiska prinsar med banjos redo att förföra dig.