Idag när jag kollade facebook, så dök dem här orden upp på min newsfeed:

Pyttsan heller, det finns ingen evig sanning. En miljard sekter och alla vill ha rätt. Slopa dogmerna och se vad som finns under, hitta lite rätt. Ingen är mig aukoritär.

Ord som jag inte kunde låta bli att kommentera. Så jag droppade ett tyck, som mynnade ut till en intressant konversation, som följer nedan.

Tobias Gustafsson
En evig sanning skulle jag absolut förespråka. Dock föredrar jag att benämna det som en "absolut sanning".
Ta en sten som exempel. Stenen kommer alltid vara det den är. Oavsett vad jag väljer att kalla den. Stenen är alltid det den är. Den är aldrig det den "inte är".
I den månen förespråkar jag absoluta sanningar.

Anonym spirituell person
Om man ser språket som något evigt ja, och det gör inte jag. Ord kan aldrig förmedla en egentlig innebörd, vad är stenen sammansatt av? Atomer. Därmed finns ordet sten bara som symbol för sammanhängande enheter. Frågan är om dessa enheter är absoluta eller föränderliga och relativa även dem?

Tobias Gustafsson
Det är juh precis det jag säger.
Stenen kommer juh alltid vara sina sammansatta atomer. Även om jag väljer att kalla stenen för "träd", så förändrar det juh ingenting i stenens materia. Den är oberoende av om språket är evigt eller inte.
Stenen är vad den är, tills atomerna slutar upphöra. Då är stenen ingenting.
Fram tills dess är stenen "det den är". Och det är en absolut sanning.

Anonym spiritell person
Stenen är vad den är inför människans ögon. Idag är jag så trött att jag skulle kunna hålla med dig om att världen bara är materia och människorna med. Antagligen skulle jag av olika religiösa dogmatiker anses som en svag och rädd människa men tja. Vad består sekter av förutom en gemensam tro? Sociologiska processer.
Tron hos ledaren i en sekt förstärks väl antagligen av makten han erhåller på sin position. Till skillnad mot den lägst stående i hierarkin som inte har någon vilja alls.

Däremot gillar jag tomheten bakom analys, intellekt, intelligens, tro och allt. Inte ens i människans medvetande går att finna någon sanning. Den ligger helt enkelt inuti oss eftersom vi är ett med naturen. Och den tanken är mig rätt skön. Meditation. Aum.

Anonym spiritell person
Framför allt gillar jag ödmjukhet. Det kluriga är att många sekter använder sig av ödmjukhet för att frälsa ;)

Tobias Gustafsson
Nej. Den är inte vad den är inför människans ögon. Eller. Alltså, hur vi ser på stenen förändrar ingenting i atomernas sammansättning. Den är oberoende av vilka etiketter vi sätter på stenen, och hur vi ser på den.
När du säger att stenen är vad den är inför människans ögon, så tolkar jag det som att stenen alltså inte finns, för en blind person.

Så jag får säga det igen.
Etiketten "sten" är inte en absolut sanning. Den är påverkbar och relativ.
Dom sammansatta atomerna däremot, som utgör stenen, är juh alltid vad dom är.
Upphör dom att existera så är dom fortfarande det dom är. Även om dom då inte längre är vad dom var, så förändrar det inte den absoluta sanningen.

Sammanfattning: Absoluta sanningar existerar, och jag ger mig inte förens du erkänt det:?

Och att analys, intellekt och intelligens är ett resultat av tomhet. Det får du nog utveckla.
För det låter inte riktigt som något jag skulle skriva under på.

Anonym spiritell person
Hur kan du veta att atomerna har inneboende existens, då? Bara för att du med dina sinnen kan ta eller lukta eller smaka på stenen? Stenen hade inte funnits om inte du kunde se eller känna på den, eller hur? Om inte hat hade funnits, vad hade kärlek varit då? Vad hade sött varit om inte salt funnits? Vad hade du hetat om du inte hade haft någon som talade om det för dig?

Jag tycker överlag att det inte är särskilt givande att diskutera med dig för jag erkänner ingenting hit och dit. Det låter dessutom som att du tycker du dina idéer är absolut sanning, och det var exakt det jag frånsa mig i statusen..

"Och att analys, intellekt och intelligens är ett resultat av tomhet. Det får du nog utveckla."

läs igen:
"Däremot gillar jag tomheten _bakom_ analys, intellekt, intelligens, tro och allt."

Om det inte gick att tyda så menar jag att allt detta föds i människans medvetande. Men slutar man konceptualisera,
analysera, plocka isär, bilda föreställningar och trosupfattningar, ja slutar tänka, vart hamnar vi då? Bortom medvetandevärlden. Och den tycker jag är jäkligt häftig, för den går inte ens att tillskriva attribut. Den bara är.

Tobias Gustafsson
Den jämförelsen faller juh platt, då stenen består av materia, till skillnad från känslor och namn.

Och som svar på din fråga.
Ja, för att avgöra om en sten finns eller inte, så använder jag mig främst av syn och känsel.
Lukt däremot. Njaae, tror inte jag skulle kunna lukta mig fram till en sten.
Men kan jag varken se eller känna en sten på en specifik plats, så utgår jag från att det inte ligger någon sten där.
Naturligtvis.

Förstår inte riktigt vad du menar där. Argumenterar du för existensen av osynliga stenar?

Och det sista stycket är juh bara tramsigt.
Men visst, cased closed.