"var en bra medmänniska och vän, för inga böcker kommer ta dig till himmelen"

Det här var en subjektiv mening i objektiv maskeraddräkt.
Personen som skrev meningen lät ordet himlen agera inhoppare, vilket ledde till ett missförstånd från min sida, då jag läste meningen ur objektiva glajjor.
Om man ser förbi dom subjektiva svängarna som meningen kastar sig med, så väcks en intressant fråga.

Om man handlar gott mot sina medmänniskor och slänger sig med goda gärningar, i syftet att få ta del av ett efterliv i himlen. Överskuggas inte då det goda i dina handlingar av mer själviska motiv?
Missförstå mig inte. Jag menar inte att själviska handlingar nödvändigtvis behöver vara sämre än andra handlingar, jag ifrågasätter endast den moraliska aspekten i den tanken.

Om det finns något stolpskott där ute som inte tror sig kunna handla gott, utan idén om det irationella efterlivet i skyn, så ska denna personen självklart hålla fast vid sin tro, oavsett hur banal den än må vara.

Men jag anser fortfarande att man naggar kanterna på sin moral om man kräver belöning, för att vara en god medmänniska.
Moral är svårt att sätta i ett objektivt perspektiv, då den styrs så kraftigt av tid och samhälle, och inte allt för sällan varierar från person till person.
Men personligen är jag av åsikten att en person som skulle utföra goda gärningar, även om den hade vetskapen om att dessa handlingar skulle bestraffas med ett evigt efterliv i helvet, styrs av en bättre moralisk navigering, än en person som handlar gott för att den annars inte kan komma till himlen.

Var en god medmänniska för att såna behövs.
Svårare än så behöver det inte vara.