Tramsig och dann

Innan jag investerade mig själv i en svagkönad livspartner så brukade jag sparka arsle på att vara ensam. Jag gillade det och kunde ofta se fram emot en planerad ensamhet. Få saker har jag haft en sån fallenhet för som just ensamhet. Men det var då, innan jag insåg att det fanns en fördel också i att vara två. Man får ligga, och det är juh alltid skönt. En värdefull insikt, men på köpet så fick jag ett agg för min forne vapendragare ensamheten.

Nu håller jag för öronen när den knackar på dörren. Går ut när den kliver in. Tar avstånd från den, fast egentligen vill jag liksom bara linda in mig i den. Vara fastsydd i den och skratta åt alla fåniga dårar som trampar runt utanför den.

Min två senaste flykter från ensamheten har båda bärt av till europas metropol frövi. Och där mitt i händelsernas något pretantiösa centrum frövidalsgatan, finns mitt barndomshem placerat. Där har tiden stått stilla på alla plan utom ett. I ett drastiskt försök till förnyelse så har någon nu stallt ut en gul solstol utanför det fallfärdiga garaget. En gul solstol som ger mig en sån oerhörd lust till att skaffa en blonderad hockeyfrilla och slå mig ner. Ni vet, bara för att föra arvet vidare från sveriges mest framgångsrika komikerpar "solstållarna".

Kommentarer
Postat av: V I C K Y

cool blogg :)

2009-04-06 @ 21:16:48
URL: http://vnyren.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback