En gömd dörrs odör

Det är som huggtänder i ryggmärgen när man ligger här  och alstrar sönder sin insida med alltings meningslöshet.
Iingenting förgyller dagen.
Jag hinner knappt bjuda på mig själv innan jag blir överbjuden och hennes tillvaros smaklökar beslagtas av dem dagliga rutinerna som så sällan innefattar mig.
Jag vill bara att du ser på mig, så jag får visa hur lite det finns att se, när man tittar som du gör. Som dem flesta gör.
Titta in i mig istället.
Låt inte den första anblicken lägga grunden för vad du senare ska bygga din bild av mig på.
Måla mig, men låt inte det första penseldraget vara precis vad jag är för det oinvigda ögat.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback