Jehovas vittnen, en påklädd kejsare
För ett tag sen fick jag äntligen möjligheten till att få stifta bekantskap med Jehovas vinnen. En mardröm för många, men personligen tyckte jag det lät roligt att få diskutera religion med indoktrinerade fundamentalister.
Så jag slog mig under två eftermiddagar ner med en väldigt söt sak och en på tok för rödhårig man och konverserade.
Så här i efterhand så känner jag mig mest besviken. JV har nästan gjort en konstform av att slingra sig ur frågor och besvara något helt annat. Mina argument besvarades med bibelverser i skräddarsydda symbolik-kostymer. Men kejsaren var naken. Dem symboliska gaggen som JV kallar svar, insisterar oavbrutet på att vara omedvetna nakenfisar.
Ett exempel.
Jag förklarade för JV att jag inte skulle se gud som en existerande sak, förens tillräckligt god bevisföring lagts fram. När det kommer till gud så kräver jag oerhört extrema bevis. Guds existens är en extrem antydan, så självklart bör den backas upp med lika extrema bevis.
När jag talade med JV så använde jag en väldigt bra jämförelse för att illustrera den här poängen.
Låt säga att min kompis Jonny Grans säger till mig att han tog en skinkmacka och ett glas mjölk till frukost. Då skulle jag kunna ta honom på ordet, och tro på det han säger, även om jag inte iakttog honom under hans frukostförtäring.
Om Jonny Grans däremot berättar för mig att han tog en skinkmacka och ett glas mjölk till frukost, och sen åt upp alltihopa ombord på ett rymdskepp, då kan jag inte längre ta honom på ordet. Han gör då en extremare antydan än i första fallet, och därför kräver jag extremare bevis.
Och hur besvarade JV den jämförelsen?
Dom berättade att bevisen finns i bibeln, och hänvisade till "matteusevangeliet, kap 7, vers 7-8".
"Be så skall ni få. Sök så skall ni finna. Bulta så skall dörren öppnas.
Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas".
När Jehovas vittnen öppnar munnen, hälsar indoktrinationen högljutt, och vinkar vänligt med vänsterhanden. Med högern, så lockar pekfingret, i väntan på att få tillhöra en jättelabb, hårt klämmandes runt näste man till indoktrinationens rakning.
Jag lackar på folk som bara citerar Bibeln i stället för att tänka själva och bjuda på sina egna ord. Det är ju dem man försöker konveresera med, och jag blir nästan förolämpad när de uppenbarligen inte tycker man är värd tiden. Och då bortser jag från att de inte ser det poänglösa i att använda "Guds ord" för att bevisa Gud. GAH!
Ja deras ständiga citerande tog lite av essensen ur samtalet. Framförallt eftersom dem flesta citaten inte alls berörde dom sakfrågorna jag ställde. Ett tag kändes det mer som att dom körde ett förbestämt program, snarare än förde en diskussion.
Men vem vet, det kanske bara var trollin IRL från deras sida =)
